Svens StrandstensSite
TIB - Revsund/Sorsele-suiten - Sorselegranit

Under opbygning

 

Mens der er nogen uenighed om, hvorvidt Revsundgranitterne bør regnes med til det transskandinaviske magmatiske bælte, er der ikke tvivl om at Sorselegranitten, trods den meget nordlige placering hører til her.

Det er en gråbrun til rødbrun udeformeret granit som i randområderne får porfyrisk karakter med strøkorn af kalifeldspat og plagioklasi en finkornet grundmasse.

 

 

Berggrunden inom kartbladsområdet 24H Sorsele NV domineras av posttektoniska, massformiga djupbergarter tillhörande den s.k. Sorselesviten. Denna består främst av grå till röd, medelkornig, biotit-hornbländeförande monzogranit. Kvartshalten är ofta låg och kvartsmonzonit och kvartssyenit förekommer i stora områden. Petrofysiskt karaktäriseras majoriteten av granitoiderna och syenitoiderna inom Sorselesviten av relativt höga magnetiska susceptibiliteter, i regel 500–5000x10–5 SI-enheter. Där har den grå till rödgrå graniten till kvartsmonzoniten generellt höga magnetiska susceptibiliteter, medan den röda till rödgrå graniten ibland kan ha susceptibiliteter lägre än 200x10–5 SI-enheter. Inom Sorselesviten kan kvartsmonzoniten till kvartssyeniten särskiljas petrofysiskt genom generellt högre densitet (ca 2680–2720 kg/m3 ) samt lågt torium- och uraninnehåll jämfört med de övriga granitoiderna. Graniten till kvartsmonzoniten (Bräntberg facies) karaktäriseras av högt toriuminnehåll. Bergarterna inom Sorselesviten är något yngre än granitoiderna i Revsundssviten och Dobblongruppens ytbergarter och har tydliga, intrusiva avskärande kontaktrelationer mot dessa (t.ex. Högbom 1937, Einarsson 1979). På t.ex. södra delen av Skravelberget blottas en avkylningskontakt i Sorselegraniten mot Revsundsgraniten. Där minskar kornstorleken successivt mot kontakten och en fint medelkornig till finkornig mikroklinporfyrisk granit påträffas närmast kontakten. Större områden med sådan granitporfyrisk randfacies förekommer också norr och nordost om Giltjaure (4 b) (t.ex. Gavelin & Kulling 1955). En U-Pb-datering av zirkoner från en Sorselegranit från Stor Gidna (9 f) gav åldern 1791±22 miljoner år (Skiöld 1988). Karaktäristiskt för bergarterna i Sorselesviten är en granulär, anhedral textur, dvs. de är relativt jämnkorniga med påtagligt sammanvuxna mineral med oregelbundna kristallytor. Plagioklaskornen är vanligen kraftigt sericit- och i varierande grad epidot-zoisitomvandlade (saussuritiserade) i de centrala delarna. Detta ger speciellt i den röda till gråröda varianten (Bräntberg facies) en typisk grönfärgning av plagioklasen. Texturellt utmärks bergarterna i Sorselesviten också av att kvarts och fältspat visar olika typer av sammanväxningar såsom myrmekit (kvarts och plagioklas) och antipertit (mikroklin i plagioklas). De mafiska mineralen, främst amfibol och biotit samt underordnat titanit, hematit, magnetit och ilmenit, förekommer ofta i små aggregat. Den förhållandevis finkorniga texturen samt enhetligt spridd kvarts gör att man i handstuff lätt kan underskatta mängden kvarts i Sorselesvitens bergarter. Den röda till rödgrå, medel- till grovkorniga, småporfyriska granit (Tjålmberget facies), som finns i de norra centrala och centrala delarna av kartområdet är mineralogiskt och till viss del texturellt lik hornbländeförande graniter i Revsundssviten. Utmärkande är dock de orena fältspatströkornen, rika på inklusioner av biotit, hornblände och kvarts. Vidare är en omväxlande mantling mellan kalifältspat och plagioklas vanlig i strökornen. Granitoiderna i Revsundssviten karaktäriseras däremot av en tydligt uppdelad mineralogi med rundade, tidigt kristalliserade kvartskorn samt senare, relativt stora, anhedrala, avgjutande kvartsaggregat. På Storberget (8–9 i) finns en mörkt grå till brungrå, fint medelkornig till grovt medelkornig, hornbländeoch pyroxenförande kvartsmonzonit till kvartssyenit. På vissa platser är den glest småporfyrisk med 5 till 15 mm stora kalifältspatströkorn. I tunnslip syns karaktäristiskt hornbländemantlad klinopyroxen och även i vissa fall hornbländemantlad hematit. Ortopyroxen förekommer underordnat och då ofta med en mantlel av  klinopyroxen. Magmans torra karaktär medför nära nog ingen sericit- eller saussuritomvandling. I den grå kvartsmonzoniten på Guorbenåive (5 e) förkommer också hornbländemantlad hematit, men ingen pyroxen har påträffats. En medelkornig gabbro till kvartsdiorit som är blottad på Fäbodberget (9 c) är relativt heterogen med varierande sammansättning och textur. Dess magnetiska susceptibilitet är ofta mycket hög. Ställvis påträffas mindre områden med ljus tonalit som har successiva övergångar mot gabbron.

Berggrundskarta Sorsele NV, NO, SV og SO. SGU 2003

Einarsson, Örjan: Den prekambriska berggrunden i Dobblonområdet, Västerbottens Län. SGU 1979. s. 86-94.

Kristallin.de (eksternt link)

Per Weihed: A review of Palaeoproterozoic intrusive hosted Cu-Au-Fe-oxide deposits in northern Sweden