Under opbygning

Hedesundagranitten findes i et massiv mellem Gävle og Uppsala. Massivet er dannet ad flere omgange og bør derfor retteligt kaldes Hedesundakomplekset. Hovedparten (lyslilla på kortet) har en alder på 1,86-1,87 Ga og er altså tidligt orogent. Resten (rødt) har en alder på ca. 1,78 Ga og er dermed senorogent. Traditionelt har man regnet Hedesundagranit for en type I-granit. Efter Stephens hører den ældre del til GSDG-suiten (granit-syenit-diorit-gabbro) og den yngre til GP-suiten (granit-pegmatit). De øvrige medlemmer af GSDG-suiten ligger fortrinsvis i den sydvestlige del af området, så Hedesundagranitten har langt til sine slægtninge.

Hedesundagranit beskrives som en porfyrisk granit med ret smalle, rektangulære, grårøde kalifeldspater, som måler op til 3-4 cm. Feldspatmegakrysterne danner ofte karlsbadertvillinger, har typisk ujævn begrænsning. Megakrysterne ligger i en middel- til grovkornet grundmasse domineret af feldspater - undertiden mest kalifeldspat af samme type som de store strøkorn og undertiden mest plagioklas. Plagioklasen er sericiteret, ofte hæmatitimprægneret. Der er forholdvis lidt grå eller brungul kvarts, som kan være granuleret og/eller forekomme i større korn. Mørke mineraler udgøres af biotitaggregater, som ofte er chloritiserede, evt. tillige hornblende. Titanit almindelig.

Erkendelsen af at Hedesundagranitten er dannet over et betydeligt spand af år er ret ny. I "Sveriges geologi från urtid till nutid" anføres at den tidligt orogene Hedesundagranit er en rød, ofte tydeligt folieret, porfyrisk granit til granodiorit med indslag af kvartsmonzonit. Der foreligger ikke mig bekendt petrografiske beskrivelser, der redegør for forskellen mellem generationerne, men man må formode, at de ældre udviser større tegn på metamorfose og deformering.

Berggrundskartan 12H Söderfors NV. SGU serie K 36: Hedesundakomplexets bergarter bildar en ca 50 x 25 km stor enhet som dominerar berggrunden i de norra delarna av 12H Söderfors NV och NO. Hedesundagranit är enligt Sandegren & Asklund (1948) en köttröd till lätt röd, grovkornig bergart med 2-3 cm stora mikroklinpertitögon i en mörkare grundmassa.

Nya fältundersökningar i kombination med resultat från geofysiska mätningar visar att "Hedesundagraniten" bör delas upp i två typer med olika åldrar.

Den äldsta är en tydligt folierad, medel- till grovkornig och grovporfyrisk granit med utpräglat långsträckta, kantiga fältspatströkorn. Denna övergår i en likaledes folierad, rikligt hornbländeförande och enklavförande granodiorit till granit som dominerar i östra delen av komplexet. Dess västra och centrala delar karakteriseras av hög magnetiserbarhet, de östra och centrala delarna av ett tyngdkraftsöverskott. I de södra centrala och östra delarna förekommer även en kvarts- monzonit till kvartsmonzodiorit som delvis är småporfyrisk med rundade fältspatströkorn, delvis saknar strökorn. En U-Pb-datering av zirkon från en kvartsmonzodiorit söder om Sevallbo (7 e) gav en ålder av 1869±9 miljoner år (Bergman m.fl. 2004). Gångar av finkornig granit, aplit och pegmatit finns i många av de undersökta hällarna.

Den andra granittypen finns nordväst om Söderfors där den framträder tydligt i geofysiska data som en rundad, ca 11 x 6 km stor intrusiv kropp med låg magnetiserbarhet, hög totalstrålning och låg densitet (största delen ligger inom området 13H Gävle). Graniten är röd och grovkornig, delvis grovporfyrisk, och är på de flesta ställen massformig till svagt folierad. Förutom avvikande geofysiska egenskaper hos denna granit saknas de finkorniga granitgångar som är karakteristiska i de ovan beskrivna Hedesundaberg- arterna. Detta, tillsammans med den svagt utbildade strukturen och den magnetiska anomalibilden, gör att den bedöms tillhöra en yngre generation. En U-Pb-datering av zirkon och titanit har gett åldern 1782±5 miljoner år (Persson & Persson 1997). Vi föreslår att benämningen "Hedesundagranit" inte används för denna yngre bergart, utan begränsas till den äldre generationen som har störst utbredning.

Nordost om Månkarbo finns en ca 14 x 8 km stor granitkropp med likartade geofysiska särdrag och fältuppträdande, och den bedöms tillhöra samma unga granitgeneration (jfr Bergman m.fl. 1999). Vid en lokal i kroppens norra kant förefaller graniten vara intruderad av fint medelkornig senorogen granit.